Palmemordet : förspelet, attentatet och mörkläggningen

Bakgrunden till mordet på Olof Palme är Socialdemokraternas aktivistiska utrikespolitik som utmanade mäktiga intressen utomlands. Under trycket av det nya kalla kriget på 80-talet drevs Sverige genom yttre och inre motsättningar till en kris som slutade med mordet på statsministern. Här ges för första gången en sammanhängande skildring av de politiska konflikter som ledde fram till mordet på Palme, vilka som låg bakom det och vilka deras motiv var.

I boken ges en förklaring till varför den sovjetiska ubåten U 137 gick på grund i Karlskrona skärgård 1981, till ubåtskriget mot Sverige under 80-talet, till varför överstelöjtnant Bertil Ströberg dömdes som spion och till marinofficerarnas revolt kort före mordet på Palme. Kurd- och vapenexport-spåren som lades ut före mordet är båda relaterade till motiven till mordet. Avsikten var att de efter mordet skulle kunna användas dels som villospår och dels för att kunna genomföra ett så kallat karaktärsmord på Palme.

En sammanställning görs av hur attentatet planerades, nya vittnesmål presenteras och aktionerna i samband med attentatet analyseras. En stor mängd villospår har lagts ut i samband med attentatet. Det rör sig om personer som avsiktligt har uppträtt på ett sätt som skulle väcka uppmärksamhet så att de kunde misstänkas för inblandning i mordet. Polisens larm har avsiktligt fördröjts för att de inblandade i mordet inte skulle kunna gripas av polis. Vid tiden för mordet stod det en polispiket uppe på Brunkebergsåsen vars besättning hade kunnat gripa attentatsmannen om den hade fått information om flyktvägen från vittnen på brottsplatsen. Två falska kulor har placerats ut för att koppla samman mordvapnet med kurd- och polisspåren. Två män som steg på buss 43 kort efter mordet har fingerat två poliser från den så kallade baseballigan med avsikten att de skulle komma att misstänkas för mordet på Palme.

Slutligen redogörs för mörkläggningen under de första åren efter attentatet. Massor av villospår har lagts ut som ibland anknyter till spår som redan tidigare lagts ut t.ex. vapenexport-spåret. Hans Holmér hade inte till uppgift att lösa mordet utan att mörklägga det genom att lägga skulden på kurder. Den fortsatta mörkläggningen tecknas mot bakgrund av en konflikt mellan å ena sidan Socialdemokraterna och å andra sidan en gruppering inom Säpo och Per Gunnar Vinges organisation med spionen Stig Berglings "rymning" och Ebbe Carlsson-affären som dramatiska höjdpunkter. Efter att ha misslyckats två gånger med att koppla kurder till mordet fick man ta till nödlösningen Christer Pettersson.