"Rättvisan blev en fars" är inte bara en personlig berättelse - det är en systemkritisk uppgörelse med ett rättssystem som svikit. Med knivskarp juridisk analys, psykologisk inblick och berättande nerv får vi följa ett svenskt vårdnadsfall som utvecklas till en kafkaartad rättsprocess: anklagelser utan bevis, kontaktförbud utan saklig prövning, en fängelsedom som bygger på spekulation - och barn som tyst glider ur en förälders liv. Författaren är både berättare och huvudperson - ett levande exempel på hur lätt det är att demoniseras i en polariserad familjekonflikt, och hur farligt det är när rättsstaten börjar tumma på sina grundprinciper för att "försäkra sig på den säkra sidan". Men detta är inte enbart en personlig uppgörelse - det är också en bok byggd på evidens, internationell forskning, och ett kall till förändring. Genom konkreta rättsfall, juridiska granskningar och barnrättsliga perspektiv får läsaren en ny förståelse för ämnen som umgängessabotage, moralpanik, bristande rättssäkerhet och hur lätt en stat kan bidra till att splittra familjer - i godhetens namn. Det är en bok som rör, skakar och ger verktyg till den som vill förstå, förändra eller försvara rättsstaten
Rättvisan blev en fars : falska anklagelser och kampen för sanningen
229.00
Pocket
Bok
332
2025-04-04 00:00:00
"Rättvisan blev en fars" är en djupt personlig och samtidigt systemkritisk berättelse om en far som, genom två parallella familjekatastrofer, dras in i rättsstatens mörkaste rum. Med lågmäld men skoningslös precision skildrar författaren hur han, steg för steg, mister allt – barnen, friheten, framtiden – inte på grund av vad han gjort, utan på grund av vad systemet tror, gissar och fruktar. Första delen av berättelsen kretsar kring äldsta dottern. Fadern, en omtyckt lärare och engagerad småbarnspappa, kämpar för att hålla ihop vardagen efter en separation som snabbt blir infekterad. Modern, som initialt samtycker till umgänge, börjar stegvis undergräva relationen mellan far och dotter. Domstolar och socialtjänst ser vad som händer, men tillämpar sin oskrivna regel: "för säkerhets skull" – vilket i praktiken betyder att mammans oro alltid väger tyngre än pappans rätt och barnets behov. Trots förtvivlade försök att upprätthålla kontakten, tar sig umgängessabotaget oemotsagt hela vägen in i rättssalen och fastställs som status quo. Men berättelsen tar en ny och mörkare vändning när författaren senare får två yngre döttrar med en ny partner. Relationens slut utvecklas även här till en vårdnadstvist, men nu med än större kraft. Den här gången går modern ett steg längre. Utöver att isolera barnen från sin pappa, riktas anklagelser om att fadern genom sin livsstil och sitt föräldraskap "normaliserat" övergreppsbeteenden. Detta leder till en kaskad av händelser där misstanken snabbt överskuggar beviskraven. Det som från början var en civilrättslig familjekonflikt förvandlas till en fullskalig brottsutredning. Författaren beskrivs som en far som inte bara "förlorat kontrollen" utan som utgör ett hot. Utredningar startas, barn förhörs, vänner och bekanta pressas, och all samvaro med döttrarna avbryts. Vad som än sägs, vad som än kan visas – socialtjänstens bild är redan klar: det är han som är problemet. Åren som följer präglas av ovisshet, polisförhör, socialtjänstens rapporter och en domstol som hellre spekulerar i risker än söker fakta. Fadern beskrivs som "potentiellt farlig" på grund av sin tidigare sexuella livsstil (BDSM), trots att relationerna varit samtyckande och trots att ingen teknisk bevisning finns. Forskning visar att just denna typ av moraliskt färgade tolkningar, där sexualitet och föräldraskap blandas ihop, blivit en växande orättvisa i svenska rättssalar – något boken dokumenterar i detalj. Domen faller – och med den går livet sönder. Författaren döms till fängelse. Bevisen är sköra, men domstolen anser det "rimligt" att anta att han kränkt, sårat och normaliserat övergrepp. Hans barn, som en gång kröp upp i hans famn, finns nu bakom ett ogenomträngligt socialtjänstfilter. I fängelset möter han ett naket mörker: ensamheten, skammen, det totala utanförskapet. Men också märkliga ljuspunkter – samtal med medfångar, egna dagboksanteckningar, tankar om vem han vill vara när dörrarna en dag öppnas. Efter frigivningen är ingenting sig likt. Barnen är borta. Han får inte träffa dem. Moderns vilja, socialtjänstens tystnad och myndigheternas passivitet har cementerat separationen. Trots att straffet är avtjänat är han i praktiken dömd på livstid – från barnen, från sitt eget namn. Men boken stannar inte vid det personliga. Den förvandlas successivt till en bred samhällskritik där författaren med hjälp av domar, internationell forskning och egna analyser visar hur svenska rättssalar har öppnat dörren för moralpanik, könsideologier och rättsosäkra prövningar. Med skarp penna visar han hur domstolar hellre "går på känsla" än på lag, och hur umgängessabotage sällan ens utreds, trots att barnen drabbas hårdast. I boken blir läsaren vittne till hur rättssystemet inte bara sviker honom som pappa – utan sviker barnen. Deras rätt till båda sina föräldrar, deras rätt att slippa vuxenvärldens konflikter, och deras rätt att själva få förstå verkligheten, offras på systemets altare. Trots sin smärta skriver författaren utan bitterhet. Istället präglas boken av en rörande, lågmäld ton. Han beskriver hur kärleken till barnen, drömmen om att en dag få återse dem, och ansvaret att inte bli en del av hatet, blivit hans livlina. Han vägrar att låta sig reduceras till brottslingen de gjort honom till. Han vägrar att låta sitt faderskap förintas. "Rättvisan blev en fars" är inte bara en berättelse – det är en uppgörelse med ett system som rämnar. Det är också en kärleksförklaring till tre döttrar som fortfarande, någonstans, kanske undrar vem deras pappa var. Och det är ett kall till varje medborgare: se det som sker – innan fler drabbas. Detta är en bok som bär, skaver och stannar kvar.
BokinfoStatusCode21